En sur utgift

Vitvaror går sönder, som jag nyligen konstaterade. Det är ofrånkomligt, men gör det inte mindre surt. Till och med jag kan tycka att det är roligt att handla ibland, när den nya lösningen är bättre än den gamla, men det är inte ett dugg kul att punga ut med pengar för att få det man redan hade. Eller, som i detta fall, något lite sämre.

Död ugn.

Här är den gamla ugnen som plötsligt inte ville vara med längre. Inköpt på Ikea när köket renoverades. På den tiden var det den enda ugn de hade som inte såg ut att vara hämtad från en science fiction-film. En snabb titt på dagens utbud visade att det nu inte fanns någon sådan. Det är borstat stål för hela slanten.

Den gamla var en varmluftsugn. Skulle jag bo kvar vore det ett givet val eftersom det ger jämnare värme och går mycket snabbare, men kommer det att göra en bostadsspekulant mer sugen på lägenheten? Knappast, men det kan inte uteslutas.

Nu löste sig den knuten hyfsat smidigt. Den billigaste ugnen utan varmluft var helt enkelt för ful. Den billigaste med också, så jag gick upp ytterligare några hundralappar och köpte den minst fula.

Ful ugn.

Den skulle passa rakt av i det gamla hålet, sa försäljaren. Det gjorde den såklart inte, men efter att ha flyttat eluttaget och justerat in absurdum kom den på plats. Nu är jag lite surare och lite fattigare, men jag kan i alla fall baka. Måtte nu allt hålla tills jag kommer härifrån.