”Behåll din världsbild, jag bygger en egen”

För att förstå sin omvärld, vare sig det gäller börsen, tant Beata eller den knäppa lönekontoristen, är det oerhört viktigt att lyssna in meningsmotståndare. Jag har två exempel som visar hur fel det kan bli annars.

Det första var en paneldebatt i TV4. Eftersom TV4Play är en usel tjänst och jag inte har tv tittar jag i stort sett aldrig på dem, men min känsla av alla paneldebatter i tv är att man samlar tre personer som tycker nästan likadant. Påfallande ofta är en av dem Göran Greider.

Denna gång var det den gamla SVT-chefen Eva Hamilton, Anna Herdy, politisk redaktör på Flamman, och liberalen Jasenko Selimovic, som diskuterade den amerikanska presidentvalsdebatten och Trumps Covid-diagnos. Ställer du 100 frågor om amerikansk politik är de antagligen ense om 97, det gäller även programledarna.

Den enda som visade lite empati med Trump var Selimovic. De övriga i studion skulle jubla om Trump dog idag, det var helt uppenbart. Hamilton t ex var inte ett dugg rädd om presidentens liv. Däremot rädd att smittan skulle kunna gynna honom. Anna Herdy var istället rädd att Biden skulle ha smittats av Trump vid deras debatt (tänk om det var tvärtom då?). Avslutningsvis fastslår Hamilton att ”ingen gillar ju Trump i Sverige”. Att ingen Hamilton umgås med gör det betvivlar jag inte, vilket säger mer om henne. Det bor 10-11 miljoner här. Skulle ingen av dem gilla den president som ungefär hälften av väljarna röstade på senast?

Hamilton vann för övrigt dumskallepokalen (imponerande i ett samtal med Steffo Törnqvist) när hon recenserade debattens moderator Chris Wallace, som är uttalad demokrat och har fått skit från precis hela världen för sin urusla insats att försöka leda debatten någorlunda opartiskt. Hamilton konstaterar ”Jag kan inte se hur han kunnat göra det bättre” och får givetvis inget mothugg. För i deras värld är deras egna åsikter normen, allt annat extremism.

Över till nästa exempel som jag fick tips om från den aktive kommentatorn ”Surgubben”. Det rör sig inte oväntat om Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson som aldrig upphör att förvåna när hon målar upp en alldeles egen bild av världen där alla som inte håller med henne är jättejättedumma rika svin som bär monokel, hög hatt och aldrig missar en chans att trycka till fattiga arbetare.

Hennes budget går som vanligt ut på högre skatter som kommer att resultera i ”färre Porschar i Saltsjöbaden”. För det är såklart (i hennes värld) vad kapital- och fastighetsägare använder de pengar de får kvar när skatten dragits, att köpa Porschebilar i Saltis.

Vad enkelt det vore om de enda som någonsin tyckte annorlunda än jag vore idioter jag slapp lyssna på. På minussidan skulle det innebära att jag aldrig skulle utvecklas eller lära mig något nytt, men det får man ta.