Marknadshyror & marknadsgnäll

Marknadshyror vid nybyggnation är på tapeten igen. Lustigt, man pratar aldrig om marknadsskridskor eller marknadsdatorer. På det mesta är det självklart att kunden betalar marknadspris, alltså att producenten får vad marknaden är villig att betala.

Men inte på hyror, där ska staten in och manipulera priserna vilket alltid resulterar i en trasig marknad. När det gäller hyresrätter betyder det att privata företag inte vill producera dem när de inte får ta rimligt betalt. Är hyresgästerna nöjda nu då? Självklart inte.

En av de missnöjda heter Anna Herdy, tjänsteman för Vänsterpartiet och tidigare chefredaktör för tidningen Flamman. Hon vill hyra en trea, billigt och centralt. Men kan ni tänka er, inte ens utan en reform för marknadshyror får hon det hon önskar.

Jag håller med om att en boendekostnad på 17252 kr är saftig, men vill man prompt bo i hyresrätt i Stockholm så kostar det. Det märkliga här tycker jag är att hyresvärden ska ha åsikter om hur mycket av sin lön man maximalt ska lägga på hyra, men det är inte där Herdys kritik ligger.

Så där ja! Statens marknadsmanipulation ger inte önskat resultat och förslaget på lösning är (trumvirvel!) fortsatt trixande. För marknadshyror skulle på något märkligt vis betyda att alla bostäder blir dyrare. Som en naturlag. Inte att det byggs fler hyresrätter, vilket gör att förhållandet mellan tillgång och efterfrågan rubbas i hyresgästernas favör.

Någon påpekar att det är en rimlig bostadskostnad med två inkomster, men då säger Herdy att man inte skulle ha råd att separera. Nej, ska vi subventionera sammanboendes hyra med våra skattepengar för att de ska ha råd att bo dyrt och stort efter en eventuell separation?! Det finns gott om billigare områden på rimligt pendlingsavstånd från Stockholms innerstad.

Ni kanske tycker att jag är missunnsam, men jag är övertygad om att Anna Herdy tjänar mer än jag någonsin gjort. Hon jobbar ju som chef i en av Sveriges mest lukrativa branscher, politik. Självklart ska inte svenska folket subventionera hennes hyra när det inte ens finns pengar till grundläggande samhällsservice.

Precis som staten måste vi alla välja våra utgifter. I det begreppet ingår också att välja bort utgifter, som ett allt för dyrt boende. Jag tror inte att marknadshyror är en mirakellösning, men det är sannerligen inte heller alternativet att staten går in och subventionerar allt för alla tills pengarna är slut.