”Du blir vad du äter”, sägs det, men det kan inte stämma för det skulle ju innebära att merparten av mänskligheten äter idioter. Däremot tror jag att det går att påverka sitt öde.
En som verkligen gör det är tioårige Leon Buregren som köpte en båt att sälja glass ifrån. Båten köpte han för pengar han tjänat på annat. För man drar ju inte igång affärsverksamhet när man är tio, den här killen började när han var två! Glasspengarna vill han investera i aktier, där hans plan är att gå in billigt och sälja dyrt. Lustigt, det är ju precis min taktik!
Okej, Leon är extrem, men det är ett gammalt klassiskt sätt att tjäna pengar, att börja sälja något ätbart där det är mycket folk. Små pengar, men höga marginaler. Det kan vara jordgubbar eller godis. Eller lemonad! Det är populärt, åtminstone där det är varmt. Så inte i Sverige, men i USA är ofta första kontakten med näringslivet att ställa upp ett saftbord vid tomtgränsen i hopp om att locka grannar eller förbipasserande.
Men så kom coronapandemin och då sprack idén för ett tag. Eller inte. Företaget Country Time ger stimulanscheckar till barn som inte kan tjäna pengar på att sälja saft. Gulligt, kan tyckas, men Country Times PR-trick resulterar i att massor av barns första arbetserfarenhet är att inte arbeta utan istället söka bidrag.
Chefen på Country Times ser helst att ungarna sedan spenderar pengarna:
”It can be saved or, better yet, spent to invest in the local economy.”
Jag tror att han får rätt där. Oavsett ålder verkar det gå lättare att sätta sprätt på lättförtjänta pengar än de man fått jobba för – lätt fånget, lätt förgånget. Men vad tror ni, vem blir morgondagens Ingvar Kamprad – Leon som lärt sig sälja leksaker, äppeljuice, chokladbollar och glass, eller amerikanska barn som lärt sig fylla i ett bidragformulär?
Post a Comment