Pensionsdags

Jag hade tänkt låta bli att säga något mer om pensionssystemet. Ämnet intresserar mig inte särskilt och jag har redan gjort en rad blogginlägg om den ständigt minskande valfriheten.

Men efter önskemål från Kalle i kommentarsfältet gör jag ett till, för detta blir dummare och dummare. Som vanligt minskar antalet fonder. Denna gång inte bara för att politikerna inte tror att undersåtarna klarar av att välja om vi har för stor valfrihet, utan också för att ”fonderna ska vara kostnadseffektiva, hållbara, kontrollerbara och av hög kvalitet”.

Märkte ni den gemensamma nämnaren där? Vad är kostnadseffektivt, vad är hållbart, vad är hög kvalitet och vem bestämmer det? Den sista frågan fick vi i alla fall svar på. Det bestämmer en ”ny nämndmyndighet som ska inrättas”. Så vi får en ny myndighet som ska gallra antalet fonder? Vad var det för fel på att vi gjorde den gallringen själva? Det ska ju ändå föreställa våra pengar.

Folk tror att jag ljuger när jag säger att jag inte tror att jag kommer få någon pension från svenska staten, men jag tror verkligen inte det. Politikerna kommer bergis införa ytterligare några myndigheter som till slut kommer fram till att staten ska behålla pengarna ”för allas bästa”. Och värst av allt är att en majoritet av väljarna med rätt propaganda kommer att ge dem rätt.